Efter att ha hämtat och lastat lånebilen på torsdag kväll, och efter jobbet på fredagen hämtat lånedäcken hos Bröderna Jonsson, rullade jag för ovanlighetens skulle ensam mot tävling. Inte vilket tävling som helst, Nordisk C-förarfinal, med tävlanden från hela Sverige, samt Norge och Tyskland. Förmodligen det roligaste man kan göra som C-förare på amatörnivå.
Vid ankomst till stadshotellet i Mjölby på fredag kväll stod jag och pratade med Daniel Larsson från Järbo på parkeringen, när en bekant bil rullar upp. Ut kliver pappa och kompisen Pelle, som beslutat sig för att överraska, och åka de 65 milen till Mantorp för att heja på, jättekul! Lite mat och surr på kvällen, innan det var dags att kojsa för att komma upp på lördag morgon.
Klockan 8-8.20 var det ankomst och avlastning, för att vara redo för träningsgenomgång med Björn "Nalle" Johansson och hans team av instruktörer inför förmiddagens övningar. Ca 9.30 rullade vi ut på träningspasset, innan lunchen var över hade vi fått köra slalombana med handbromsvändning, broms i kurva, undanmanöverprov och storslalombana. Allt var mycket lärorikt, och man fick bra känsla för vad man klarar med bilen i olika hastigheter.
Efter lunch började så tävlingsmomenten, det första var storslalom, på en konad bana på dragstrippen. Då den ena banan hade gummi från dragracingen kvar, blev det en utmanande bana med omväxlande grepp längs banan. Efter två åk, och tiderna summerats visade det sig att vi vunnit momentet, med en knapp tiondel till godo på tvåan Oskar Nyberg, MK Ran, och dryga två tiondelar till trean, Tobias Johansson, Kullings MS. Små marginaler, och total dominans från Västra BF alltså!
Efter detta plockades konerna bort, och våra kära Volvobilar fick bekänna färg på dragracing, 402 meter rakt fram, även kallat rattlåsrally.... Det här blev inte riktigt vår grej, trots två bra starter och ledning inledningsvis på det mycket hala underlaget, slutade det med förlust i båda racen mot vår kombattant, Rickard Andersson SMK Hörby. Det visade sig att motorn i vår lånebil inte var riktigt lika villig att varva ur som ett många av våra motståndares motorer. En tolfteplats blev det i alla fall, i denna gren som inte räknades i sammandraget.
I och med detta var aktiviteterna över för dagen, och nästa hålltid var middagen på hotellet på kvällen. Där förrättades prisutdelning, och alla fick motta en medalj för att man kvalificerat sig till finalen. Kvällen tillbringades med ett par pilsner, och mycket motorprat, som sig bör.
Söndag morgon stod det rally på programmet. På lördagkvällen lade vi på grusdäcken för att vara klara inför specialsträckan som bestod av 50% grus och 50% asfalt. Under senare delen av kvällen började jag fundera på om detta var rätt val, och när vi kom till banan bestämde jag mig för att köra på asfaltdäck. Mastervarvet bekräftade mina funderingar, i och med att det var mycket slalomkörning och tvära kurvor på asfalten skulle inte mina Rambo-däck göra sig bra. Däremot började det regna under rekognoseringen, och det blev hastigt och lustigt dags för ännu ett däckbyte; på med regndäcken!
Jag och Erik skrev egna noter under genomkörningen, och de funkade riktigt bra på det första varvet. På asfalten hade vi bra grepp, och tjänade nog tid mot dem som åkte på grusdäck, men det tappade vi på de avslutande leriga partierna, där fästet med asfaltdäck var nästan lika med noll. Vi hade fjärde tid på första varvet och var mycket nöjda. På andra försöket bättrade vi vår tid med en sekund, men det var många som förbättrade sig mer, och vi halkade neråt något. På sista rundan provade jag en annan taktik, och körde om möjligt ännu lugnare på gruspartierna, och försökte hitta lite fäste för mina asfaltdäck. Det lyckades, och vi kapade 3 sekunder, som visade sig bli dagens femte bästa tid, efter de tre tider som suveränen på rallysträckan, Knutte Edenholm  från MK Team Treske satte, och en som tidigare nämnda Daniel Larsson klippte till med på sista rundan. En fjärdeplats på rallyt resulterade detta i, bakom segraren Knutte, tvåan Daniel Larsson, och vår tyske vän Matthias Homuth, som trivdes på rallysträckan.
I och med min första och fjärdeplacering ledde jag inför den avslutande banracingen. När jag sedan blev lottad i första startled, insåg jag att jag verkligen kunde ha med slutsegern att göra om jag spelade mina kort rätt... Nervositeten blev påtaglig innan starten äntligen gick, och jag vet inte om den blev mindre eller större när jag tog starten och var först in i första kurvan, med 28 Volvobilar i backspegeln! Redan på första raksträckan fick jag släppa Leif Sjöström från Vännäs förbi mig, och när jag på andra varvet tog samma bromspunkt som honom in i paris-kurvan, släppte bakvagnen på bilen, och jag åkte med bred sladd genom kurvan innan jag till slut snurrade av banan, och fiaskot var ett faktum! Irriterad försökte jag det jag kunde för att reparera skadan, men mer än ett par placeringar orkade jag inte avancera, och jag slutade sist i min startgrupp. Besvikelsen var stor, men förbyttes i stor glädje när jag vid prisutdelningen blev uppropad som tvåa! I och med detta och en pokal för grenseger i slalom belv hemresan mycket lättare, och helgen som helhet en total succé!